APRIL 2016:

KAJSA BREITHOLTZ
onemoremile(insearchofeldorado)

21 april - 18 maj 2016

Figures, alone or in groups, inhabit the shore and the sea,  seemingly unaware of the camera, they rest in their own sphere. It's like we're watching a course of events even though nothing at all is happening and the figures rather seems frozen in a pose or a motion. Maybe there's another slower course of action we're watching, the distance between us and the long road leading up to each other and to our dreams. 

Kajsa Breitholtz series from Gotska sandön allows the seemingly beautiful to devolve into the existential by instilling a sense of saturated destiny into her photographs. Sometimes the figures are contorted by the slow shutter speed to form strange creatures. Is something about to happen? Has something just happened, but nobody has noticed yet?   

 

"Maybe there is another reality that suits me. I’m trying to discover it in the void. Searching for fragments of dreams and memories. A certain sorrow for that which has passad but also a desire for a new era. In the borderland there’s short moments of awareness. I’m trying to force my thoughts to express themselves, but remain tormented and want to run away. In the escape is(I find) the one thing I’m always seeking, life.

I observe the life of others to discover my own entirety. The feeling of being invited but not welcomed. I see the camera as a means. It helps me to create the images I have in my minds eye.

I sit on the beach for hours. I leave to sleep but return to the same spots. My work brings me alive. Notes and sketches, imagining to travel far away. I’m trying to sort out my emotional relation to the time that has passed.

Small notes and sketches of a feeling that allows me to travel far away, in my imagination."

Kajsa Breitholtz


Figurer, i grupp eller ensamma, befolkar stranden och havet, till synes ovetande om kameran
befinner de sig i sin egen sfär. Det är som att vi betraktar ett skeende även om absolut ingenting
händer och figurerna snar are verkar frusna i en pose eller rörelse. Kanske är det ett annat, långsammare
skeende vi ser, avståndet emellan oss och den långa vägen fram till varandra och till våra
drömmar.
Kajsa Breitholtz serie från Gotska sandön låter det till synes vackra övergå i det existentiella genom
att ingjuta en ödesmättnad i sina bilder. Figurerna förvrids ibland av den långa slutartiden och
skapar främmande varelser. Kommer något att hända? Har något just hänt, men ingen ännu märkt
det?


“Kanske finns det en annan verklighet som passar mig. Försöker upptäcka den i avgrunden. Jag söker fragment av minnen och drömmar. En form av sorg för det som har passerat men också ett begär efter en ny tid. I gränslandet finns det korta stunder av vakenhet. Jag försöker att tvinga mina tankar att uttrycka sig, men är plågad och vill fly. I flykten finns det jag ständigt söker, liv.  

Jag iakttar andra liv för att se min egen helhet. Känslan av att vara bjuden men inte välkommen. Jag ser kameran som ett redskap. Den hjälper mig att skapa de bilder jag har i mitt sinne.    

Jag sitter på stranden i timmar. Jag lämnar för att sova men återkommer sedan till samma platser. Mitt arbete får mig att leva. Anteckningar och skisser att i fantasin få resa långt bort. Jag försöker reda ut min känslomässiga relation till den tid som varit.”

Kajsa Breitholtz