APRIL 2015:

HANNA TINGSGÅRD

In my hour of darkness, In my time of need

18 april - 17 maj 2015

Open: ons-fre kl 12-18, lör-sön kl 12-16 (Closed 1 & 14 maj)


Hanna’s paintings are like watching footage from a film. They are fragments from a larger, more important narrative. Once you get to know Hanna, you know that the paintings are like diaries. I can trace her life through infatuations, disappointments, childbirths, relocations and flights. Hannah has been tested. This show, “In my hour of darkness, In my time of need” is a result. That is why there are no disregarding Hanna’s story. Hanna has lived in hiding, on the run, for most of that time she has been working on these paintings. This pervades the entire exhibition and has, naturally, hampered Hanna’s possibility to work and to be seen in the public eye. Today, though, she is well on her way to reclaim her life and her artistry. Hanna samples everything she finds. She takes her subject and turns it into something her own. The dove is spilling Hanna’s blood. The two fox cubs are Hanna’s children. But it’s not as simple as that. Hanna’s paintings are not picture puzzles. They are a melting pot with leeway for interpretation. The pictures are symbolic with a human complex of problems. The blood of the dove is my blood, as much as Hanna’s. As an observer, we all make our own interpretation. Hanna’s paintings are peopled with full-rigged ships, doves, moths, women and gnomes. Their common denominator is that they are vessels of strong emotion, of passion. She is not painting us any idyllic landscapes, rather a crackled pastoral. The pictures are a hotchpotch of the high and the low. My little pony and the Virgin Mary. Side by side on the surface, on equal terms. They are elements to be found in our everyday life but in Hanna’s interpretation they are charged with significance.

Astrid Sylwan, artist


Hannas målningar är som att se klipp ur en film. Det är fragment som berättar om något större, något viktigare. När man lärt känna Hanna förstår man att målningarna är som dagböcker. Jag kan följa hennes liv genom förälskelser, besvikelser, barnafödande, flyttar och flykt. Hanna har blivit prövad. Den här utställningen, ”In my hour of darkness, In my time of need” är ett resultat av det. Därför går det inte att bortse från Hannas historia. Hanna har levt gömd och på flykt under större delen av den tid då hon har målat dessa målningar. Detta genomsyrar hela utställningen och har självklart försvårat Hannas möjligheter att verka och synas i offentligheten, men nu är Hanna i full färd med att återta sitt liv och sitt konstnärsskap.

Hanna samplar allt vad hon hittar. Hon tar sin förlaga och gör om den till sin egen. Duvan utgjuter Hannas blod. Det två rävungarna är Hannas barn. Men det är inte så enkelt. Hannas bilder är inte rebusar. De är en smältdegel med ett bredare tolkningsutrymme. Bilderna är symboliska med en allmänmänsklig problematik. Duvans blod är lika mycket mitt blod som Hannas. Som betraktare gör vi var och en vår egen tolkning.

Hannas målningar befolkas av fullriggare, duvor, nattfjärilar, kvinnor och tomtar. Det de har gemensamt är att de alla bär på starka känslor, affekt. Det är inga idylliska landskap som målas upp snarare en krackelerad pastoral. Målningarna är ett hopkok av högt och lågt. My Little Pony och Jungfru Maria. Alla samsas på bildytan på lika villkor. Det är element som finns i vår vardag men i Hannas tolkning laddas de med innebörd.

Astrid Sylwan, konstnär


From here to eternity, 2011, 50 x 70 cm, water color on  papper

When my ship comes in, 2009, 43 X 31 cm, watercolor on paper, laminated