JANUARI 2018:

ANNA LIDBERG

Utsikter mot undergången

Vernissage 27/1 16-19

Exhibition 27/1 - 23/2 


Hur kan en tala om katastrofer utan att vara för likgiltig, naiv, alarmistisk eller populistisk? I utställningen Utsikter mot undergången intresserar sig Anna Lidberg för oro över katastrofer och hur den kan lamslå eller uppmana till motstånd.
I installationsserien Utsikter mot undergången eftersträvas en stämning av något stillsamt vackert, ödesmättat och varsamt skevt. Olika ljuskällor riktas mot föremål och scenografier, vars skuggor skapar horisonter med igenkännbara former från svenska skogar och landskap. Ett bildspråk som ibland rövas bort av nationalistiska viljor, då oron för det hotfulla bakom horisonten riktas mot främlingen.
Verkens titlar visas som push-notiser på mobiltelefoner. Bland dem finns offentliga katastrofer som Antibiotikaresistens, Fascism och Klimatkatastrof, men också de personligare Demens och Hemlöshet.
- Jag har valt titlarna utifrån rädslor jag själv haft, funderat kring eller knappt vågat tänka på. Situationer som kan innebära slutet för världen som jag känner den, för medmänniskor eller för mig och personer som står mig nära. De innebär förändringar som är plågsamma att föreställa sig, säger Lidberg. Rädslan i sig har dessutom en tänkbart farlig potential, människor som är rädda agerar ibland irrationellt.
Över utställningen spelas musik som låter som hämtad ur en science fiction-film. Vyerna i installationerna inspireras av, och skiljer sig från, hur post-apokalyps brukar porträtteras.
- Det finns inga ruiner från mänskligt liv, inga tecken på en strid. Kanske för att civilisationen inte ligger i ruiner eller för att bildens utsnitt inte avslöjar i vilket skick civilisationen befinner sig, säger Lidberg. Installationerna kan också vara gestaltningar av den utsikt en människa blickat ut över under sina oroliga funderingar. De är blandningar av efteråt och innan, av scenen och kulisserna, av föreställningar och utsikter.

Antibiotikaresistens. Blandteknik och video, 2017